Igår dog min kusins dotter Sofia. Hon föddes alldeles för tidigt, men jag trodde ändå att det skulle lösa sig till slut. Bara tanken på att det inte skulle göra det kändes fruktansvärd. Jag har fått erfara hur det känns att vaka över ett sjukt barn och tänka den tanken och det var olidligt, det min kusin går igenom nu är olidligt. Inget jag säger eller gör kan göra någon skillnad för min kusin, det vet varenda förälder.
En dikt jag önskar jag kunde översätta till italienska:
En liten ängel
Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.
Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.
jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!
-Okänd
Tårarna rinner, vilken otrolig smärta att bara höra talas om och ännu mer ofattbar att behöva bära.
Dikten var sorgligt underbar.
Ja fy :(